Rosévin

Robust, distinkt och älskat av de med koll: det här är Tavel. Ett rosé som varit favorit hos både påvar, Ludvig XIV och Ernest Hemingway. Tavel är utmärkt som ung men utvecklas fint med några års lagring. Vinet är strukturerat och generöst med smak av svartvinbär och granatäpple, med ett avslut som bjuder på både örter och mineralitet. En rosé för rödvinsälskare. Servera till en rejäl ostbricka.

Och här har vi en rosé som gärna cosplayar som rött vin. Ja, den kommer från samma medelhavskust som de där blekrosa vinerna från Provence. Men där slutar likheterna. Det här är ett texturerat, generöst vin med tydlig frukt av vattenmelon och jordgubbar och en fin liten hint av vitpeppar. Du kan servera det till rikare, köttigare rätter, och till och med låtsas att du är Ernest Hemingway medan du dricker. Det var nämligen ett av hans favoritviner.

Bara för att man är en seriös vinmakare behöver man inte ta sig själv på för stort allvar. Jag provade det här första gången för ett år sedan och älskade det. Ett vibrerande, torrt och aromatiskt vin med ett riktigt sting av blodapelsin och hallon. Det är gjort för att vara saftigt och lättdrucket, av den chilenske vinmakaren Julio Bouchon och den sydafrikanska vinlegenden David Nieuwoudt. Det är ett vin att gluppa i sig. Därför heter det Glup. Glup Glup.

Du kan köpa det här för att det är ett utmärkt rosévin med dofter av smultron och en örtig avslutning. Eller för att det är ekologiskt och välgjort. Eller… för att det ägs av Brad Pitt. Det här är en genuint bra vingård med (trots) kändisägare. Ännu mer kändisar: på Château Miraval spelade Pink Floyd in delar av albumet The Wall.