Populäraste vinerna 2025

Att dela upp etiketten på en vinflaska i två delar får oss att uppleva att den är ungefär fem kronor dyrare. Inte mycket, men lägg till ord som “Baron” (aristokratiskt), “Reserva” (det måste ju betyda att vinet är speciellt), och den varma, välbekanta känslan av “Rioja”, så har du en oemotståndlig kombination. Det här är vinets motsvarighet till en pocketbok: ett snyggt omslag, en liten rad som säger “jag kunde inte lägga den ifrån mig”, och en författare du redan har läst. Ungefär hälften av gångerna folk öppnar en flaska vin är det för att de är trötta. När du inte har energi att fundera på vad du ska köpa… köper du det här.

“Ty den som har, han skall få, och det i överflöd.” Matteusevangeliet visste precis varför det här är så populärt. Det är populärt därför att… det är populärt. De flesta av oss vet inte särskilt mycket om vin. (Inte ens experter vet egentligen i närheten av så mycket som du tror att de vet). Så vi tittar på vad andra dricker. För om de är nöjda med det kan det väl inte vara dåligt, eller hur? Jag menar… det kanske inte är fantastiskt, men det är åtminstone inte dåligt. Folk dricker det här… för att andra dricker det.

“The sunset in Provence effect” beskriver känslan när du smakar något över en middag på semestern och det smakar HELT fantastiskt. Så du köper med dig några flaskor hem. Och märkligt nog smakar det inte ALLS likadant när du är tillbaka hemma i Eskilstuna. Det omvända är när du försöker återskapa en liten smak av förra sommarens semester genom att dricka vinet du skulle ha druckit då. Det här är det vinet. För att det är den flytande motsvarigheten till dina sommarminnen som påminner dig om att det inte alltid kommer vara så här kallt och mörkt. Det är därför det är så populärt.

Upp med handen alla som har socker i kaffet. Och alla ni som egentligen inte gillar kaffe för att det är “för bittert”. Ni är “supertasters”. Och ni är ungefär 25% av befolkningen. Och vinvärlden är VÄLDIGT dålig på att ta hand om er. För ni vill ha en liten touch av sötma i ert vin. Som det här. Och inga hårda, bittra tanniner. Om vi fyllde butikerna efter människors faktiska preferenser skulle ungefär en fjärdedel av alla viner vara söta som det här. Att de inte är det är, ärligt talat, ett brott. Men vi har alla övertalat oss själva att torra viner är “fina”. Det är de inte. Det är bara en preferens. Om du gillar lite sötare viner, drick semi-seco med stolthet.

Du, jag, alla… är “satisficers”. Åtminstone för det mesta. När vi köper saker behöver vi inte nödvändigtvis det “bästa”. Det vi egentligen vill ha är en absolut GARANTI för att det inte är “dåligt”. Jag garanterar att det här vinet inte är “dåligt”. Och går du till en butik kommer du se massor av andra som köper det. Vilket bekräftar att det inte är “dåligt”. Och för det mesta, för de flesta, som har bättre saker för sig än att jaga världens finaste viner… räcker det.

Det här är det svenska folkvinet. Vi lever i norr där vintrarna är kalla och nätterna är långa. Nordiska länder har alltid älskat mogna, mörka, lite sötare, chokladdoftande röda viner från Italien. Känner vi oss sofistikerade dricker vi Amarone. Känner vi oss smarta dricker vi Ripasso. Och när vi bara vill ha vintermys i en box… dricker vi det här. Det är inte dessertvinssött, det har omkring 10 gram socker per liter. Men det räcker för att ge en mjuk sötma och rikedom. Det här är ett vin du känner lika mycket som du smakar. Och det får oss att känna oss mysiga.