Vilken glädje det här vinet är. Det är en djupare, mer eftertänksam och rikare stil av Fleurie, en av de stora appellationerna i Beaujolais. Vinmakaren Alain Coudert säger att den extra fylligheten och komplexiteten kommer från deras äldre vinstockar och den säregna jordmånen. För oss innebär det ett vin som nästan kan påminna om Pinot Noir (fast till halva priset) när det blivit äldre. Just nu är det livligt och energiskt, med en silkeslen känsla och frisk, klar syra. Här finns mycket skogsbär och körsbär, med en blommig ton i avslutet. Kyl det gärna femton till tjugo minuter för att behålla fräschören och servera till nästan vad som helst.

Kombinationen av färsk frukt, kaprifol och blöt sten. Den här flaskan, från Johannes Leitz, passar utmärkt som aperitif men har också en uppfriskande citruskick som gör den till ett fantastiskt matvin.

Gnugga ögonen. Precis, det här är från 2011. Året då vi upptäckte Minecraft, Snapchat, ordet blockchain och då den länge väntande Kate Middleton till slut gifte sig med sin prins William. Under åren som gått har vinet mognat till smaker av bakat äpple, kanderad citrus, honung, torkad aprikos och tydliga toner av mineral och petroleum. Det har också utvecklat en fantastisk kryddighet som ligger sida vid sida med en restsötma och en pigg, drivande syra. Vi skulle dricka vad som helst från Sybille Kuntz, en modern tysk legend. Men det här är något extra.

Thomas Pico är något av en kultvinmakare och hans viner försvinner inom minuter, eller möjligen timmar, efter att de släpps. Strunta i att det står “village” Chablis på etiketten, det här ligger på samma nivå som många premier cru-viner, med krossat ostronskal i mineraliteten och en intensiv, fokuserad precision. Om det nu spelar någon roll är det här ett naturvin, vad det nu betyder. Det viktiga är att Thomas gör så lite som möjligt med druvorna från sina gamla stockar för att bevara den knivskarpa koncentrationen i vinerna.